Trök Måndag
Idag har jag i stort sett inte gjort någonting. Jag har sovit, vaknat, varit ute på msn och såklart ätit. Sounds like fun, right?
I alla fall så längtar jag tills imorgon för då ska jag faktiskt GÖRA någonting!
Till hösten ska jag gå estet musik och jag har med all säkerhet kommit in, och jag SKA gå estet även om vissa av mina kära vänner har lite andra åsikter om den saken. Jag vill påpeka att dessa vänner är NV/Teknik.
Många säger att de kommer att sakna 9:an och framförallt högstadiet, men jag måste erkänna att jag känner inte att jag saknar det alls som det är nu. Kalla mig inte okännslig. Det är bara det att alla klasskompisar som jag har gått med bor här och jag kommer att träffa dom igen förr eller senare och alla lärare... ja, jag kanske kommer att sakna dem förr eller senare när jag inser att jag aldrig kommer att träffa dem igen, men just nu känner jag bara en oerhörd lättnad över att sluta högstadiet. Det har varit en jobbig tid full med hormonella cp ryck och stinkbomber på toaletterna osv.
Dock måste jag erkänna att vi i klass 9i har haft 3 roliga år tillsammans och vi har gjort mycket roligt, vi har lekt omkring, spelat och låtsas som om vi ägt hela skolan, men ändå är jag glad att det är över! Jag är glad att den här tiden är förbi och att jag får göra något nytt här i livet.
Problemet för mig är mer... vad ska jag göra nu? Jag har kommit på mig själv med att ha inga som helst framtidsplaner som är serösa. Visst, jag vill spela och hålla på med musik, men vad mer? Vi har diskuterat resor och caféer och en massa roliga saker, men jobb och såna framtidsplaner? Jag har faktiskt INGEN som helst aning om vad jag ska göra efter gymnasiet, men det är lugnt, jag har ju 3 år på mig... eller? Det sa jag ju faktiskt innan 7:an också.
Men jag tror nog att det kommer gå bra. Just nu är jag fortfarande i den delen av livet när jag vill leka mig fram och göra spontana grejer tillsamman med mina vänner (och jag måste erkänna att jag är rätt bra på det) och vi får hoppas att jag mognar förr eller senare. Eller kanske det är bättre om jag inte mognar? Vem vet.
Jag kommer nog aldrig bli en sån där stjärna som säger "ända sedan jag var 4 år har jag velat göra det här" men jag kommer nog klara livet galant ändå. Även om jag förblir den omogna lilla pajas jag är ett tag till. ;)
Jag som liten, lite skillnad från nu? ;)
I alla fall så längtar jag tills imorgon för då ska jag faktiskt GÖRA någonting!
Till hösten ska jag gå estet musik och jag har med all säkerhet kommit in, och jag SKA gå estet även om vissa av mina kära vänner har lite andra åsikter om den saken. Jag vill påpeka att dessa vänner är NV/Teknik.
Många säger att de kommer att sakna 9:an och framförallt högstadiet, men jag måste erkänna att jag känner inte att jag saknar det alls som det är nu. Kalla mig inte okännslig. Det är bara det att alla klasskompisar som jag har gått med bor här och jag kommer att träffa dom igen förr eller senare och alla lärare... ja, jag kanske kommer att sakna dem förr eller senare när jag inser att jag aldrig kommer att träffa dem igen, men just nu känner jag bara en oerhörd lättnad över att sluta högstadiet. Det har varit en jobbig tid full med hormonella cp ryck och stinkbomber på toaletterna osv.
Dock måste jag erkänna att vi i klass 9i har haft 3 roliga år tillsammans och vi har gjort mycket roligt, vi har lekt omkring, spelat och låtsas som om vi ägt hela skolan, men ändå är jag glad att det är över! Jag är glad att den här tiden är förbi och att jag får göra något nytt här i livet.
Problemet för mig är mer... vad ska jag göra nu? Jag har kommit på mig själv med att ha inga som helst framtidsplaner som är serösa. Visst, jag vill spela och hålla på med musik, men vad mer? Vi har diskuterat resor och caféer och en massa roliga saker, men jobb och såna framtidsplaner? Jag har faktiskt INGEN som helst aning om vad jag ska göra efter gymnasiet, men det är lugnt, jag har ju 3 år på mig... eller? Det sa jag ju faktiskt innan 7:an också.
Men jag tror nog att det kommer gå bra. Just nu är jag fortfarande i den delen av livet när jag vill leka mig fram och göra spontana grejer tillsamman med mina vänner (och jag måste erkänna att jag är rätt bra på det) och vi får hoppas att jag mognar förr eller senare. Eller kanske det är bättre om jag inte mognar? Vem vet.
Jag kommer nog aldrig bli en sån där stjärna som säger "ända sedan jag var 4 år har jag velat göra det här" men jag kommer nog klara livet galant ändå. Även om jag förblir den omogna lilla pajas jag är ett tag till. ;)
Jag som liten, lite skillnad från nu? ;)
Kommentarer
Postat av: Jonna
kanske är det bättre att låta sig inspireras av det som kommer än att fixeras vid ett mål man kanske växer ifrån innan man hinner märka det :) kram och ha det bra, hälsningar från thailand!
Postat av: Moa
GAH vilken liten sötnos :D Och framtiden löser sig nog, det gör väl allt förr eller senare ^^
Postat av: KiM
haha tackar :)
Postat av: Li
aaw söt där ja o en viss skillnad ja;)
Trackback
