Zombiedoll

Om jag var någon annan...
så hade jag inte varit jag.
eller?

Jag är nu i dag trött som s*tan och min hjärna hänger med ungefär lika mycket som en ostboll i ett kaffelatté race och för att faktiskt säga vad jag gör så sitter jag i datasalen och jag och Karin har precis skrivit klart anteckningar till en muntlig redovisning om Amerikansk mat. Gör det saken bättre? Nej.
Om man nu vill se till de positiva sakerna som händer i mitt liv så är det troligtvis det att jag, Karin, Kajsa och Moa ska till Västerås och shoppa. Vilket känns bra. Fast jag är lite för trött för att känna entusiasm. Fast jag säger inte att entusiasm är dåligt. Det kan faktiskt vara helt okej trevligt ibland, fast man är seg som en myra under foten av en medelåldersman, som börjar bli gråhårig och flintis med ångest för sin ålder.
Sen är det ju såklart lite roligt att spela trummar i GH4. Det är det ju faktiskt inget fel med, förutom att man känner sig väldigt töntig, men det är liksom en del av kännslan.
Man borde införa en metaforernas afton såsom Nobelfesten fast med metaforer. Liksom lite flummigt, god mat och ingen fattar egentligen vad Nobelpristagarna har gjort, eller vad dom säger.

Och nu är jag helt slut. Som en citron i en biltvätt.

Kör lugnt.

Och hälsa från mig.